PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 18 december 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Här kommer jag, Pan.

Välkommen!

Jag vill så gärna träffa er under vattenfallet, jag vill så gärna att ni ser vattenfallet och att ni står bakom nu när jag kommer.

OK.

Och jag vill så gärna tala om för er, hur nära ni är naturens väsen och hur gärna de vill närma sig er, så att ni kan uppfatta deras existens.

Jag tycker det är dags, att människan vaknar upp. Hon sover ju, hon är ju bara ett köttberg som lever i luft. Men det finns andra också, som ni. Och dem är vi glada för.

Ni kanske har tänkt på klimatet just nu. Ni kanske har tänkt på, att det är en begynnelse. Det kanske inte blir som det brukat vara någonsin mera. Det kanske måste ske något drastiskt. Vi kan snart inte andas, de som finns kvar på Jorden. Vi kan inte andas. Det flyter tjocka moln, som är bruna och svarta och mörkgrå och otäcka och som kväver oss.

Jag vill gärna vara Näcken, som sitter i bäcken och spelar. Men jag är inte den Näcken, den Näcken är en sagofigur. Pan och Näcken har alltid ansets höra samman, men det gör vi inte. Jag är Allfadern för naturen och det är mig, som alla naturens andar åberopar.

Varje strå har ett väsen och varje strå är viktigt. Även om det trampas ner, så har det gjort sitt. Varje blad som finns på trädet utstrålar det, som människan behöver och när det dör så kommer nya blad. Och även om bladen bara är knoppar, för det vet jag att ni har sett, att bladen är knoppar som slår ut, så finns det inne i dessa knoppar välgörande strålar, som strålar ut ifrån träden. Men inte nu. De törs sig inte ut. Det är för mycket smörja i luften!

Vad är det ni håller på med, människor? Ja, vi är så bekymrade, så bekymrade. Men jag vet, att ni deltar i detta och jag vill å mina och mina undersåtars vägnar tacka för det arbete ni lägger ner på att väcka människor. Men tro mig, ni måste fortsätta. Det är inte gjort på några minuter, det tar tid. Men det går till slut. Och varje gång ni gör något för oss, så kommer något gott att hända. Varje gång ni tänker på naturen, så slår ett litet väsen upp sina vackra ögon och tackar Skaparen för att det finns.
Och sedan måste ni veta, att om ni sätter er på en sten eller en stubbe i skogen, så kan ni prata med alla väsen där. Och de lyssnar, jag lovar er att de lyssnar.

Mariana: ”Pan, det är Mariana som talar nu, jag brukar göra det, när jag går ut med hundarna. Inte nu för nu är det för kallt. Men det är svårt för hundarna drar så hemskt. Men jag har förnummit saker och ting, när jag har suttit där. ”

Ja, det skall ni alla göra. Jag ville bara komma för att bekräfta att vi är väldigt, väldigt på vår vakt samtidigt som vi är tacksamma för all hjälp. Men vi är vakna och vi iakttar er vara sig ni vill det eller inte. Och vi slår tillbaka.

Det var inte roligt att lyssna till, men det är inte så mycket roliga saker vi har att komma med nu. Mer än att jag är glad att ha jag har fått den här kontakten där jag kan få stå och skälla lite grann på det som finns utanför.
Men det som finns innanför er, i era hjärtan, var rädda om det.

Inger: Får jag säga en sak?

Pan: Ja.

Inger: Jag tror inte ni slår tillbaka. Jag tror, att det bara studsar tillbaka på oss.

Pan: Ja, så kan man också uttrycka det.

Inger: Och kanske förstärks.

Pan: Vi orkar inte med hur mycket smörja som helst.

Inger: Ni har stängt till lite grann.

Pan: Ja, det är nödvändigt, absolut nödvändigt. Men jag tycker om att visa mig här i den här gruppen och jag är Pan!

Inger: Det hörs!

(Skratt och muntert tack och farväl.)

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 15 maj 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ni tror väl inte att ni slipper mig!!

Välkommen Pan!!

Mariana: Oj, oj. Jag blev riktigt skrämd.
Jag skojar ju med er. Får jag inte det?
Jo då, så gärna.

Ja, ja, ja. Jag sitter här vid ett vattenfall som är så rasande stiligt och jag tänker på er. Jag tänker på naturen, jag tänker på alla de intressanta och roliga besök i naturens värld, hos naturfolken som jag vill att ni skall göra och som Mariana gör för närvarande när hon skriver om oss.

Jag tänker på att allt det som nu sker ute i världen med mina underlydande. Djuren så väl som växterna och mineralerna hör ju till min värld. Och det händer förskräckliga saker. Jag bli alldeles ifrån mig när jag sitter här i lugn och ro och skådar ut över jorden. Det gör så ont. Men ännu dansar undinerna och salamanderna. Än dansar mina naturväsen på många, många platser.

Vi här, bland naturens företeelser, vi har beslutat oss för att nu är det dags att komma ut med en kommuniké om oss. Om oss, ja, ja. Vi är trötta på tystnaden, vi är trötta på att gömma oss och ni vet att jag är en handlingens man, så det var därför jag försökte skrämma slag på er när jag kom för jag tänkte att nu kanske de lyssnar ordentligt. Det gör ni det vet jag. Jag skojar hela tiden.

Men vi vill synas. Vi vill höras. Vi vill tala om att vi finns. Vi visar oss inte, för om vi visar oss i nuvarande tid så blir vi förstörda, vi blir förstörda av er människor. Vi blir dödade, vi blir förgiftade, vi blir motade som boskap.

Tänk att den dag skulle komma när jag behövde säga detta!
Nej, ingen sorg, inget deppande här inte. Nu skall vi fram!
Kan ni göra en film om oss?
Mariana: Inte vi, vi har inga möjligheter till det.
Bo: Då måste ni visa er!
Maria: Men jag ser, jag målar ju en morf hela tiden. Hela tiden kommer han av sig själv fram i bilderna.
Är det Maria?
Maria: Ja.

Du är här i dag av en viktig anledning. Och vi kommer att visa oss för dig. Vi vill att någonting skall hända. Ord och bild måste arbeta tillsammans. Någon form av genomslagskraft vill jag ha. Jag är Pan. Jag regerar över naturen. Och nu har jag fått nog. Bli inte rädda. Det är inte er jag vänder mig mot.

Ert land är väldigt oemottagligt, trots att ni har natur som många, många skulle avundas er om de visste vilken underbar natur det finns i Norden. I Norden vill vi vara, vill vi trivas, i Norden finns vi, syns vi ibland. Om ni bara fanns människor som vågade berätta att de har sett oss, för det finns människor med den förmågan. Men de törs inte tala!

Vi börjar med Maria. Vi börjar med att komma fram och vinka till henne ibland, och då målar hon och då njuuuter vi. Så får vi se vad det blir av det.

Du Mariana, du skriver mycket om oss, du skall skriva mer om oss. Ja det kommer, det skall du se, det kommer du att få besked om. Det kommer som en tjuv om natten, det skall du se.

Och ni andra, ni får stödja och hjälpa så gott ni kan. Tankar, ord och gärningar. Jag tror att vi kommer att ha ett gott samarbete. Jag har vänt mig till den här gruppen hela tiden för att åstadkomma någonting. I dag, när Maria var med, kände jag att jag måste försöka att få förverkliga det som jag arbetat med så idogt under en lång period av år utan att komma ett dugg vidare.

Naturens väsen gör uppror, gör en demonstration! Den som ser oss, ser oss, och den som inte ser oss får i alla fall reda på att vi finns. Och så är det och så kommer det att bli. Nu har jag bestämt det.

Ja, det var vad jag ville säga i dag och det var kanske inte så lite det. Har ni frågor på detta. Jag kan väl också få gensvar någon gång.

Inga: Jag kan bara ge en kommentar, jag känner en oerhörd tacksamhet och kärlek till naturen, vad den har gett mig genom åren hitintills i det här livet.

Tack

Inga: Att sitta och se, ja kanske Pan vet var vi bor, att se naturens alla olika nyanser, att se bergens former, ja när jag ser alla dessa former, alla dessa färger, känner jag vilken kärlek som ligger bakom detta skapane.. Då känna jag också vilken kärlek jag själv får genom detta, genom den här upplevelsen. Jag är ofta ute och sitter i den orörda naturen och njuter. Det ger mig sådan kraft. Jag är väldigt, väldigt tacksam för detta. Där ser jag bara skönhet och där känner jag bara glädjen. Här om dagen, när jag upplevt en sådan här känsla, vände jag mig om och på marken framför mina fötter står en vitsippa med nio kronblad!

Ha, ha, ha.
Inga: Och då tänkte jag på dig, Pan.

Ni kommer att upptäcka spår i era trädgårdar, och om ni inte har trädgårdar kommer ni att på något sätt upptäcka spår ifrån mig. Därför att jag vill sätta mig i förbindelse med er inte bara så här, utan på ett mera materialistiskt påtagligt sätt. Och för närvarande, består sådana spår av fåglar som kommer i er närhet, av träd som blommar praktfullare än någonsin, blommor som kommer upp ur marken, oväntat. Sådana saker, det jobbar vi med nu för att bekräfta vår vänskap med er.

Bo: Ja, det får jag bekräftat. Genom fåglarna.
Ja visst!
Bo: Havsörn utanför huset, det är en härlig syn. Nattugglan som häckar på egen mark, det är inga tillfälligheter. Och bastarden mellan björktrast och ringtrast för några veckor sedan.
Inga: Vi tackar för de gåvorna.
Ni kommer att märka mera, och det är vårt sätt att tacka för att vi samarbetar.
Nuuu måste jag gå, nu kallas jag
Välkommen åter, tack
Farväl för i dag.
Jag är Pan, Konung över naturen och kärleken i naturen!

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 2 maj 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jaahaaa, nu fick jag komma till tals. Tackar så mycket för det. Ni vet väl att jag är Pan!!!

Ja, ja.

Är ni rädda för mig, är ni det? Va?

Nej, nej.

Det är bra för jag har horn och jag har klor och ibland visar jag mig med klövar, ibland har jag stora rakarens fötter. Ja, nog vet ni att det är en besvärlig tid ni och vi lever i. Jag skall tala om för er att vi undrar, vi naturens väsen, undrar varje dag hur det kommer att se ut på Jorden om ett tag, och inte så långt tag. Hur kommer det att se ut för oss.

Vi syns inte men vi finns ju här. Det är ju vårt hem lika mycket som det är ert hem. Och vi har hoppats på att åter få bli synliga och åter få samtala, kanske till och med samvara med människor.

Ni är välkomna!

Inte ännu. Vi vet att vi är välkomna i en sådan här krets, men om vi går in i ett shoppingcenter, som ni har så gott om, och ställer oss där och blir synliga och säger: ”Hej, hej, här är jag, här är Pan. Observera oss nu!” Och så har jag mina små fauner runt omkring och några elvor som dansar. Vad tror ni de gör på shoppingcentret? De tror att det är någon typ av holistisk uppfinning, ett hologram. Ett hologram är det längsta de kan tänka till och det är inte alla som kan tänka det heller.

Barnen skulle ta emot oss med förtjusning, det tror vi. Vi visar oss för barn ibland, när vi vet att det är särskilda barn. Vi hoppas att de föräldrar som hör sina barn säga: ”Jag har sett en konstig farbror men horn i pannan sitta där ute på en sten.” att de föräldrarna inte blir rädda då. Men de flesta föräldrar säger: ”Men du har så mycket fantasi. Du har läst för mycket sagor.”

Vi tycker inte om att vara sagor längre, det är inte det som vi är. Vi arbetar lika mycket som ni arbetar, och vi arbetar bakom kulisserna För vet ni vad, det skulle in finnas så mycket friska träd och friska, blomand blommor och buskar och allt som nu spirar, om inte vi hade funnits där. Om vi övergett er helt och hållet, vilket vi hade väldigt god lust till ett tag, då hade det inte funnits så mycket spirande.

Men vi vill att jorden skall återta sin rika skrud. Vi vill att människorna skall njuta av den natur som skapats för att vi skall sköta om den och för att den skall vara till glädje för alla ögon, såväl synliga som osynliga. Vi älskar också naturen, och vi, precis som ni, ser sjöar och berg och träd och ängar som blommar och vatten som porlar. Naturen är inte bara för er. Den är för oss också och vi vill inte ha den förstörd.

Vi vet vad som håller på att hända och vi har skickat ner folk som skall tala om det för er. Vi vill att människor skall få den ena efter den andra påminnelsen om vad de håller på att ställa till. Det är alldeles för mycket av den varan.

Så fortsätt du Mariana! Vi vet att du skriver om oss. Men det är inte vi och vårt framträdande som är det viktiga. Det viktiga är att rädda jorden åt alla barn som håller på att växa upp. Vi älskar barnen och vi finns till också för dem.

Jag ville så gärna säga de här sakerna till er.

Tack så mycket, Pan.

Jag har inte gått än. Hum! Nej, jag är så glad att ni vill lyssna i den här gruppen. Lyssnandet behöver vi av hela vårt hjärta. Och vi kommer att hjälpa till så att ni i den här gruppen arbetar för oss på ett väldigt tillfredställande sätt.

Så gå bara tillbaka till vattenfallet. Men, där inne under vattenfallet, skall ni sända ut ljusstrålar av energier som är starka. Och varför skall ni vara under vattenfallet? Jo, för att ni har en benägenhet att sprida era tankar och över huvudtaget vara lite obetänksamma och lite irriterade och lite så där, ja, det surrar omkring er. Det surrar som när humlor surrar, men det är ju trevligt förståss. Ja, ni skall vara under vattenfallet för där har ni inte chansen att vara okoncentrerade. Det är för att koncentrera er som vi sätter er under vattenfallet för att meditera, så nu vet ni det.

Så, titta lite på vad jag har sagt förut och plocka ihop A och B och sänd ut goda, kärleksfulla energier till vår älskade jord. Nu är jag färdig.

Tack så mycket, tack för detta.

Bo: Ja såg en korsning mellan en björktrast och en ringtrast som jag bedömer det. Är det något speciellt budskap i det?

Ja. Det är det budskapet att det inte får finnas någon kritik eller ovilja mot korsningar av alla de slag. Därför att en av de svåra saker som sker nu är inte bara att ni människor ser ner på oss naturvarelser, ni ser ner på varandra. Det är svart och vitt och gult om vartannat och det kan synas så vänligt och så gediget och så trevligt. Men inuti svart och vitt och rött och gult strider det. Jo,jo. Så det är bara ytan som visar sig trevlig och underhållande och bra, men inuti viner en vind av ovilja och fördömande.

Det är inte så att du, Bo, på något sätt känner på det viset, det är inte det vi menar. Men du fick se den där roliga fågeln, att det finns frukter, även i djurriket, av sammansmältningar som man inte har väntat sig.

Bo: Det kom som en överraskning.

Det förstår jag.

Inger: Får jag då fråga en sak, Pan? Vad säger du om dessa kloningar när det gäller djuren.

Jag säger att det är ett förbannat sätt!!! Jag förbannar dem!!! De borde inte förekomma!!!

Inger: Det tycker inte jag heller.

Nu har jag svarat på det.

Tack, tack.

Vi ses igen.

Välkommen åter.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 11 aprill 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Nuuu är jag här igen! Kommer ni ihåg att vi stiftade Det Gröna Brödraskapet förra gången! Det tyckte jag var skoj! Det tycker jag vi håller fast vid.

Vi är gröna bröder allesammans, bröder och systrar förståss. Och det gröna, det innefattar allt som har med naturen att göra.

Jag vet Mariana, att du verkligen bemödar dig med att arbeta med oss i Tunnbindarbarnsboken. Den studerar vi allesammans, vi här upp från andra bitar av kosmos, vi tycker den är rolig och vi känner igen oss. Det är det som är så skönt att få göra. Den som inte tror att jag har mina arbetare som är fauner och som har små horn och som har en liten svans, ha,ha ha, de är så underbara och de är så barnsliga på ett rätt sätt. De är så blåögda, men samtidigt så vet de skillnad på gott och ont, mina fauner och alla mina andra väsen som finns runt omkring och som ingen tror på. Ha, ha, ha.

Tomtar känner ni till och älvor känner ni till och alvfolken som har fått lov att flytta för att ni är så dumma vid dem. Alvfolken känner ni till, det finns ju några kvar men det är inte många kvar. De är ju lika stora som människor, bara att de är lite mera genomskinliga. Inte så att man ser vad som rör sig i magen och sådana saker. He, he. Det skulle vara förskräckligt, det är inte som röntgenfotografier. Men de är lite ”blekare” än vad ni är, så att säga.

Ja, nu vet jag att John har pratat med er i dag om allt elände som föregår på jorden. De bara hugger ner skogar och de bara slåss. Och det land, den landsmassa som det slåss på nu i sydliga länder, Irak, Iran, Afganistan, den landmassan är egentligen väldigt fruktbärande. Det är en jord som skulle kunna blomstra. Verkligen kunna bära både frukt och blommor och skogar och allting. Nu är det bara aska, nu är det bara torrt, nu är det totalt förstört, nu är hela luften bara en tjock rök, en tjock rök av stridsgaser och sådant.

Förstår ni hur vi känner det, vi vill ha bort allt det där, vi vill sopa bort alla människor som beter sig illa och så vill vi placera ut odlare, trädgårdsmästare och djur. I regnskogar. Vi vill placera ut ett blomsterhav där.

Förstår ni att vi gråter allesammans, till och med maskarna gråter, för de har ju heller ingen stans att vara.

Tack för att ni fortfarande väldigt gärna lyssnar till fågelsång. Nu är det mycket fågelsång ute. Och vad jag önskar är att ni lyssnar än mera till fågelsång. Även om ni inte har en aning om vilka fåglar som sjunger så gör det inte ett dugg. Fåglarna runt omkring er kommer att meddela er saker med sina vackra röster och energierna från dem kommer att flöda in i er som musik och ni kommer att må väldigt bra om ni kärleksfullt sträcker era tankar mot fåglarna. Om ni ger dem föda och om ni verkligen, verkligen lyssnar. Det behövs bara en liten stund, ni kan har dörren eller fönstret öppet eller ni kan vara ute och promenerar. Lyssna till fåglarna, för genom fåglarna kommer jag att dirigera kraften till er. Så det var något nytt och spännande.

Vi: Tack, tack.

Det var mitt budskap i dag.

Bo: Men Pan, Moder Jord lurar oss lite granna här. Vädret blir varmare. Som vi har det nu, kommer alltför stor värme. Det gör att flugsnäpparen till exempel, kommer på sitt vanliga datum och missar en del av det dukade bordet. De blir lurade och därmed så blir det färre fåglar av insektsätarna.

Det kommer att gå långsamt, men med mitt råd att lyssna till fåglar så kommer det ändå att finnas platser där det finns mycket fåglar och där de sjunger mycket. Så om ni kan skall ni vara i skogarna.

Om vädret ändrar sig, och det gör det ju, därför att jorden förändrar sig, men varför tror ni att vi har så himla bråttom med att undervisa er!!! Varför tror ni att vi jobbar på, på det här viset?

Vi: Det är bråttom, fem i tolv!!

Det är bråttom av bara den!!!

Så jobba på bara med de indikationer ni har fått. Nu går jag tillbaka till vattenfallet och stänker lite hälsovatten på er.

Bo: Tack du gröne!

Och Det Gröna Brödraskapet, det är vår lilla hemlighet. Det skall vi ha roligt med i framtiden.

Farväl!

Farväl, farväl och tack för besöket! Välkommen åter.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 12 mars 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Nu kommer jag på mitt vanliga bråkiga sätt, för att ni skall förstå, att ni har mig att kämpa med också, inte bara John. Det är aldrig någon som ställer frågor till mig, men jag kan prata i alla fall, jag.

Mariana, jag är så glad att du arbetar med att föra in naturväsen på rätt sätt i din barnbok, eller i dina böcker som det nu har blivit. Där har du min absoluta medverkan. Och den lille faun du har skapat, som du kallar för Laars med två a:n, han finns på riktigt hos mig. Jag har många fauner som hjälper mig, de är mycket trevliga och humoristiska och glada och vänliga själar, som gärna vill hjälpa men som också är lite odygdiga och lite odygdighet det skadar inte. Det tycker jag att man behöver.

Lite skoj behövs alltid. Ni förstår, de är så allvarliga där uppe. ( Allmän munterhet.) Men en del av dem har humor som väl är, och John har det.

Ja, ja, vi skojar här under vattenfallet, men under tiden händer det saker som inte är så roliga. Det fälls för mycket träd, det kommer ut för mycket gifter, det är så mycket dödande i naturen som är både onödigt och rent destruktivt. Allt detta dödande är fel. Och nu talar jag väldigt mycket om det animaliska dödandet, dödandet av djurriket. Det skjuts för mycket.

Om ni tänker på de första människorna, ja de kanske inte var de första, det fanns ju flera första människor. I alla fall så klarade de sig med det som de sköt till sin måltid, och de sköt aldrig för nöjes skull. För att skjuta för nöjes skull, det uppmanar alla de negativa energierna hos människan och de förändrar människan och de gör människan sämre än vad hon borde eller behövde vara.

Vi tycker inte alls om det där dödandet. Vi blir skygga och oroliga och vi gråter och vi gnäller och vi rosslar. För vi har ingen möjlighet att försvara oss. Vi är oskyldiga djur, vi är djur som har bildat familjer, och där dör familjemedlemmar och vi kan inte göra något åt det. Hur tror ni det vore om det kom en skytt och sköt ett barn här, en mamma där och en pappa där bland människorna bara för att det är så himla roligt att skjuta.

Vi vill ha skogarna i fred, ängarna i fred och vattnen i fred. Nu är det så att vi får klättra högt upp i bergen för att vara i fred. Allt det här kommer till mig, dagligen och stundligen får jag veta sådana här snyfthistorier och det är jag som skall göra något åt det. Hur skall jag kunna gör det?

Jag kan inte rå över era gevär och pistoler. Det behövs inte så mycket. Köttet ruttnar för er. Ni har för mycket och ni behandlar boskapen illa.

Det måste bli en ändring på det här klotet. Vi vill tillbaks till den tid då naturens väsen vågade göra sig synliga och kommunicera med människorna och leva i frid med dem. Och hjälpa varandra när det behövdes. Så har det varit och så vill vi ha det igen och det målet arbetar vi mot.

Förlåt om ni tycker att jag är negativ. Men jag säger bara sanningen och sanningen i er nuvarande tillvaro är negativ. Sanningen är en fruktansvärd sanning. Ni lever i lögn, ni omges av lögn. Nu talar jag inte om den här gruppen utan om vad som finns runt omkring er. Det är bara lögn. Lögn och förbannad lögn!! Vi vill tillbaka till sanningen och kärleken och det Gudomliga urvalet.

Och med det, mina vänner så har ni fått en ordentlig klagovisa, men den är också berättigad.

Tack för att ni lyssnar. Ni är mina vänner och jag älskar er!

Tack Pan!

Bo: Jag har en fråga Pan!

Kom med den.

Bo: Om naturväsen visade sig så skulle mänskligheten få en annan attityd till dem?

Ja, naturligtvis.

Bo: Varför vill de inte visa sig?

I dagens läge går det inte, det går inte för dem att visar sig. De gör det någon enstaka gång. Säkert har någon här sett glimtar av naturväsen. Men de kan inte visa sig om de inte känner fullkomlig tillit för den som de visar sig för. Men de kommer att göra det, förutsatt den andra attityden. Om ingen trodde på dig, Bo, om ingen trodde att du fanns, om alla tittade rakt igenom dig. Bo finns inte och du satt där och var alldeles synlig, hur skulle det kännas? Så känner de sig.

Bo: Jag skulle bli lite obstinat och visa mig. Det skulle jag göra.

Det är bra, Bo, det skall jag säga till dem. Men de tål heller inte atmosfären här. De måste ha rent omkring sig, det är också en sak.

Inga: Är det inte också så att vi har sjunkit för djupt medvetandemässigt att vi inte kan se dem?

Det är alldeles riktigt. Det vill till att höja medvetandet ordentligt för att kunna se dem. Men det händer att människor ser dem. Så du kan berätta det du nu tänker på, Mariana, när jag har gått. Har ni fler frågor till mig?

Bo: Ja, vad vill alla örnar och ugglor som jag ser berätta för mig?

Bo, du skall veta att du tillhör dem som står mycket nära naturen. Därför kommer det djur till dig som har budskap. Men jag skall inte säga dig vilket budskap som örnen har till dig, det skall örnen säga till dig. Det är den första tanken du får, den sänder örnen in i ditt huvud. Den första tanken du får när du ser örnen, den sänder den in. Det behöver inte vara en så märkvärdig eller viktig tanke, men det är ett försök till kommunikation.

Bo: Tack för det.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 27 februari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jag kommer, som vår vän här säger, jag kommer raskt och glatt till detta sällskap.

I naturens värld går vi omkring med sorgslöja, det gör vi. Det är många arter, som har tillkommit genom en fantastisk skapelse. Men det är många arter, som har tillkommit genom urartade arter, det skall ni veta. Så i min värld finns både gott och ont, precis som i er. Det var väl en ny tanke, va?

Ja

Ja, det här sällskapet behöver få lite nya tankar ibland. Ha! Ha! Det är jag, som skall förmedla dem för det är trassligt hos oss. Vi går omkring och oroar oss för att bli totalt utplånade. Att vi, fauner, älvor, mitt folk finns här, det är bra, men vi måste snart ge oss iväg. Vi tål inte atmosfären på Jorden och därför måste jag tala med er om, vad som händer när vi ger oss av?

Vad händer med er växtlighet? Vi är ju där. Vad händer med ert djurliv? Vi är rädda för, att det jag nyss nämnde; - arter som har råkat skapa arter som inte är bra, de arterna kan ta överhanden. Många av de här arterna gör så ibland. - Redan… Det är insekter av olika slag, mest insekter. Det finns andra djur också, som inte är så bra men insekterna har på något sätt gått baklänges. Det har de gjort att vi rår inte på dem riktigt.

Vi vet inte, vad de är ute efter. Inte bra. De är nykomna, men de påverkar de gamla ursprungliga på ett negativt sätt. Om ni visste så mycket förstånd det finns även bland insekter, så skulle ni häpna. Jag sa ju förut att fiskar kan gråta, fast det märks ju inte i allt det vatten som de vistas i. Det sa jag och det är samma sak med insekter, men de kan hånskratta och de kan drivas av onda krafter. Men då drivs de inte ensamma, en och en. De drivs i samlingar, som kan åstadkomma mycket skada. Och det där är på gång och det hör också till miljöfaran. Det har förmodligen redan börjat uppdagas och också skrivas om. Sådant kan inte jag hålla reda på.

Jag ville att ni skulle veta det här. Det är mitt budskap i dag, jag har ju alltid olika budskap till er. Det är mitt budskap i dag, att lägga märke till detta och använd era tankar, de är väldigt användbara. Humm, ja, där ligger det väldigt mycket arbete för er. Det vet jag och det vet ni. Men det måste göras!

Inger: Får jag fråga en sak?

Var så god, Inger.

Inger: Kan det bero på, att dessa insekter, konstiga och inte naturliga insekter har muterat på något vis, genom de gifter som har spridits?

Alldeles rätt!

Inger: De har blivit mer livskraftiga?

Alldeles rätt, Inger. Tyvärr är det så.

Inger: Och de hör inte hemma här från början utan de har muterat?

Ja, det är mutering.

Bo: Får jag då fråga. Man brukar säga att insekter håller frekvenserna i luften på liknande sätt som valar och delfiner håller frekvenserna i vattnet. Bli det då negativa energier i luften på grund av dessa insekter?

Ja! Det är en av de saker som händer. Det kan också bli anfall och stickande.

Inger: Och med det kommer sjukdomar?

Ja, och de sprids! Det är därför, som jag tog upp detta i dag. Det är aktuellt. Det kan ta några år, det kan komma fortare. Vi vet inte det.

Inger: Det kan bli rena epidemier?

Ja!

Bo: De kommer också att slå hårt mot grödorna?

Ja, naturligtvis! De slår hårt mot både människor och grödor. Egentligen skulle var och en av er ha sin lilla täppa, men jag vet att det innebär ansträngningar för er.

Inger: Men det kanske inte kommer att finnas något alternativ så småningom?

Det stämmer nog, det kan gå så illa.

Inger: Att vi åter blir tvungna till småbruk?

Det vore nog bra i så fall. För mycket av den här storskaligheten, som pågår har bjudit in dessa främmande figurer. Den har bjudit in dem. Det går inte att ha kontroll över så stora områden som nu odlas. Det går att ha kontroll över en liten trädgård och med kärlek. Men här är det inte någon liten trädgård och det är inte kärlek, utan det är insektssprutor som går på, om det nu hjälper. Även det giftet kan vara någonting, som sätter sig i insekten utan att döda den och sedan bildas det avarter.

Inga: Även gödningsmedlen förstör?

Naturligtvis. Ja.

Inga: Ja, alla tillsatser.

Och det är detta som jagar bort mitt folk!!! Vi vill inte bli bortjagade, vi har fått Jorden tilldelad till oss!!! Nu måste vi lämna den!!!

Cagga: Jag förstår att ni går med sorgbindlar.

Skriv, Mariana !! Jag vet att du skriver om mig, jag vet att du skriver för barn om mig. Skriv och gör klart för dem att vi finns. Vi är inte sagor! Vi finns på riktigt!! De måste få lära sig att mycket av det, som kallas för sagor är verklighet och har varit verklighet genom tiderna, även om det har kommit så långt att människans ögon inte längre kan se, vad de borde kunna se!

Och därmed är jag färdig för den här gången. Nu har ni fått er lite till livs!

Tack så mycket, mycket att tänka på.

Jag kommer tillbaka, och jag älskar er.

Bo: Välkommen. Men jag vill tacka i all denna bedrövelse, som vi har hört om insekter. Jag vill tacka för att jag fick se en havsörn i veckan. Det var en ovanlig händelse.

Det var nog ett tecken, det var nog ett tecken som du kan tillskriva det du upplever. Och det kommer fler.

Bo: Tack för det:

Inga: Örnen står för Anden

Inger: Nästa gång kommer Storken!

(Med denna glada kommentar från Inger avslutades inspelningen!)

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 4 februari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ja, det vill jag höra.

Välkommen! Välkommen!

Mariana: Pan: Jag har skrivit om dig i den sista boken.

Jag vet. Tror du inte att jag läser vad du skriver? Det är nödvändigt för mig, därför att det är barnen vill jag nå. En gång i världen nådde jag barnen i England genom Pan-boken, som inte skildrade mig riktigt som jag är, men som ändå skildrade naturens varelser.

Så vill jag ha det i fortsättningen. Jag vill inte bli glömd, det vill jag inte.

Mariana: Men Pan, det finns en massa tecknade serier också.

Ha! Fjolligt! Fjolligt! Så mycket dumheter. Som de framställer oss, vi är inte så. Nej! Barnen måste förstå att de måste förstå att de skall ta kontakt med tanken och därefter kan det bli mer och mer. Om de tänker på att de vill ha kontakt med oss ute i naturen, så får de det.

Mariana: Då skall jag passa på att fråga dig om R. Ogilvie Crombie:s bok ”Pan och naturandarna” som jag har, är den sann?

Ha! Klart den är! Klart! Det var ju en rekorderlig herre. Tror du att han ljuger i den boken? Nej, han hade gåvan att se oss och vi var väldigt goda vänner och det är vi fortfarande. Nu är han ju på min sida här, den sidan som jag har lätt att få kontakt med.

Men jag vill få kontakt med människorna, hör du det! Jag och hela världen med naturandar vill få kontakt med er igen och samarbeta och känna att var och en av oss har betydelse för jorden. Det vill vi!

Detta ville jag säga. Ja, skall vi blöta ner oss ett tag nu då. Vi ses under vattenfallet mina vänner.

JAG ÄR Pan och jag älskar er människor! Men jag hatar det ni står för i nutiden!

Inger: Ja, det vi står för är beklagligt.

Mariana: Jag ser en liten faun, en liten faun som springer omkring och vinkar. Han springer i hälarna på Pan när han liksom flyter bort.

Inga: Tack, Mariana, tack.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 22 januari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jag vill säga ett par ord. Det skall ni veta, att det finns fortfarande alvsläkten på jorden.

Det finns fortfarande gömda, människoliknande varelser som inte vågar visa sig.

Det finns fortfarande alver och älvor.

Det finns fortfarande det som ni tror är sagor, men det är verklighet.

Men det är samtidigt delvis gömt bakom en slöja och det kommer att komma fram när tiden är inne. För de längtar efter att åter få bo i de ljusa dalarna på den vackra jorden, i den vackra värld som de har blivit tvungna att gömma sig för. De vill inte försvinna.
Så de finns gömda, där ni minst anar och söker efter dem.
Kom inte och säg, att så kallade sagofigurer inte finns längre.
Jag finns ju!!! I högsta grad! Och jag önskar att ni accepterar det faktum, att ni inte känner till de individer som lever kärleksfullt, gömda i era skogar, i era berg och under havet.
Jag ville bara säga detta för jag tycker, att det är så tråkigt att gå omkring och vara förnekad. Ni förnekar mig inte, det vet jag. Så här kan jag tala fritt med god publik.
Tack för att ni lyssnade.

Tack för att du kom!

Farväl för den här gången.
Farväl och hälsa våra vänner.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 8 januari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ja, jag hälsar er!

Välkommen!

Jag kan inte låta bli att komma en liten stund. Nu har ni haft så mycket besök här. Men jag vill bara säga hej och tala om för er, att det arbete som ni håller på med uppskattas väldigt mycket av oss. Ju mer ni kan ta med av naturen och de varelser som finns där, ju bättre är det. Därför att djuren lider.

Har ni sett bilder på hur man går fram i de stora sydliga skogarna? Vet ni, hur de går fram där? De bara kör sina stora fordon och djuren dödas eller jagas till platser som inte hör till dem och deras liv och där de inte kan fortsätta att leva.
Har ni sett hur djurtransporterna håller på att ta död på djur, på många sorters djur?
Har ni sett hur svårt djuren har det?

Ja, jag vet, Mariana, fångstnäten, haven blir ju tomma. Jag talade om det sist.
Inte bara fiskarna gråter, jag gråter och alla mina hjälpare gråter. Men vad hjälper det? Tårar kan inte stänga av det som pågår, - framfarten, den vilda, hemska framfarten, utplånandet av djur av många sorter.

En jägare skulle svara mig: ”Men om vi inte sköt undan djur och om det inte omkom djur, så skulle det bli för mycket djur på planeten.” Och då svarar jag så här: Så är det inte alls! Och så var det inte under de hundratals och tusentals år, som människa och djur har levt tillsammans. Då har det inte blivit övertaligt med djur på jorden. Nu plötsligt så tas det som argument. Men så är det inte, det lovar jag er. Därför att när det gäller djuren, så är det något som sköts om av sig själv, - urvalet, överlevnaden ligger hos djuren själva, i deras celler och det behöver vi inte alls befatta oss med.
Att skylla på att det blir övertaligt med djur, när det är övertaligt med människor! Fastän de är väl också djur? Hum!
Ja, jag blir så arg, när jag ser hur ni gör med allting. Men jag tycker mycket om ert arbete och jag är så glad för det. Och jag är så glad, att ni tar med djuren när ni skriver och tänker och talar.
Så min kärlek har ni!

Tack.
Och fortsätt som ni håller på, så skall vi hjälpa er så mycket vi någonsin kan från vår sida.
Vi möts under vattenfallet!
Jag är Pan!