PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 15 maj 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ni tror väl inte att ni slipper mig!!

Välkommen Pan!!

Mariana: Oj, oj. Jag blev riktigt skrämd.
Jag skojar ju med er. Får jag inte det?
Jo då, så gärna.

Ja, ja, ja. Jag sitter här vid ett vattenfall som är så rasande stiligt och jag tänker på er. Jag tänker på naturen, jag tänker på alla de intressanta och roliga besök i naturens värld, hos naturfolken som jag vill att ni skall göra och som Mariana gör för närvarande när hon skriver om oss.

Jag tänker på att allt det som nu sker ute i världen med mina underlydande. Djuren så väl som växterna och mineralerna hör ju till min värld. Och det händer förskräckliga saker. Jag bli alldeles ifrån mig när jag sitter här i lugn och ro och skådar ut över jorden. Det gör så ont. Men ännu dansar undinerna och salamanderna. Än dansar mina naturväsen på många, många platser.

Vi här, bland naturens företeelser, vi har beslutat oss för att nu är det dags att komma ut med en kommuniké om oss. Om oss, ja, ja. Vi är trötta på tystnaden, vi är trötta på att gömma oss och ni vet att jag är en handlingens man, så det var därför jag försökte skrämma slag på er när jag kom för jag tänkte att nu kanske de lyssnar ordentligt. Det gör ni det vet jag. Jag skojar hela tiden.

Men vi vill synas. Vi vill höras. Vi vill tala om att vi finns. Vi visar oss inte, för om vi visar oss i nuvarande tid så blir vi förstörda, vi blir förstörda av er människor. Vi blir dödade, vi blir förgiftade, vi blir motade som boskap.

Tänk att den dag skulle komma när jag behövde säga detta!
Nej, ingen sorg, inget deppande här inte. Nu skall vi fram!
Kan ni göra en film om oss?
Mariana: Inte vi, vi har inga möjligheter till det.
Bo: Då måste ni visa er!
Maria: Men jag ser, jag målar ju en morf hela tiden. Hela tiden kommer han av sig själv fram i bilderna.
Är det Maria?
Maria: Ja.

Du är här i dag av en viktig anledning. Och vi kommer att visa oss för dig. Vi vill att någonting skall hända. Ord och bild måste arbeta tillsammans. Någon form av genomslagskraft vill jag ha. Jag är Pan. Jag regerar över naturen. Och nu har jag fått nog. Bli inte rädda. Det är inte er jag vänder mig mot.

Ert land är väldigt oemottagligt, trots att ni har natur som många, många skulle avundas er om de visste vilken underbar natur det finns i Norden. I Norden vill vi vara, vill vi trivas, i Norden finns vi, syns vi ibland. Om ni bara fanns människor som vågade berätta att de har sett oss, för det finns människor med den förmågan. Men de törs inte tala!

Vi börjar med Maria. Vi börjar med att komma fram och vinka till henne ibland, och då målar hon och då njuuuter vi. Så får vi se vad det blir av det.

Du Mariana, du skriver mycket om oss, du skall skriva mer om oss. Ja det kommer, det skall du se, det kommer du att få besked om. Det kommer som en tjuv om natten, det skall du se.

Och ni andra, ni får stödja och hjälpa så gott ni kan. Tankar, ord och gärningar. Jag tror att vi kommer att ha ett gott samarbete. Jag har vänt mig till den här gruppen hela tiden för att åstadkomma någonting. I dag, när Maria var med, kände jag att jag måste försöka att få förverkliga det som jag arbetat med så idogt under en lång period av år utan att komma ett dugg vidare.

Naturens väsen gör uppror, gör en demonstration! Den som ser oss, ser oss, och den som inte ser oss får i alla fall reda på att vi finns. Och så är det och så kommer det att bli. Nu har jag bestämt det.

Ja, det var vad jag ville säga i dag och det var kanske inte så lite det. Har ni frågor på detta. Jag kan väl också få gensvar någon gång.

Inga: Jag kan bara ge en kommentar, jag känner en oerhörd tacksamhet och kärlek till naturen, vad den har gett mig genom åren hitintills i det här livet.

Tack

Inga: Att sitta och se, ja kanske Pan vet var vi bor, att se naturens alla olika nyanser, att se bergens former, ja när jag ser alla dessa former, alla dessa färger, känner jag vilken kärlek som ligger bakom detta skapane.. Då känna jag också vilken kärlek jag själv får genom detta, genom den här upplevelsen. Jag är ofta ute och sitter i den orörda naturen och njuter. Det ger mig sådan kraft. Jag är väldigt, väldigt tacksam för detta. Där ser jag bara skönhet och där känner jag bara glädjen. Här om dagen, när jag upplevt en sådan här känsla, vände jag mig om och på marken framför mina fötter står en vitsippa med nio kronblad!

Ha, ha, ha.
Inga: Och då tänkte jag på dig, Pan.

Ni kommer att upptäcka spår i era trädgårdar, och om ni inte har trädgårdar kommer ni att på något sätt upptäcka spår ifrån mig. Därför att jag vill sätta mig i förbindelse med er inte bara så här, utan på ett mera materialistiskt påtagligt sätt. Och för närvarande, består sådana spår av fåglar som kommer i er närhet, av träd som blommar praktfullare än någonsin, blommor som kommer upp ur marken, oväntat. Sådana saker, det jobbar vi med nu för att bekräfta vår vänskap med er.

Bo: Ja, det får jag bekräftat. Genom fåglarna.
Ja visst!
Bo: Havsörn utanför huset, det är en härlig syn. Nattugglan som häckar på egen mark, det är inga tillfälligheter. Och bastarden mellan björktrast och ringtrast för några veckor sedan.
Inga: Vi tackar för de gåvorna.
Ni kommer att märka mera, och det är vårt sätt att tacka för att vi samarbetar.
Nuuu måste jag gå, nu kallas jag
Välkommen åter, tack
Farväl för i dag.
Jag är Pan, Konung över naturen och kärleken i naturen!

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 2 maj 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jaahaaa, nu fick jag komma till tals. Tackar så mycket för det. Ni vet väl att jag är Pan!!!

Ja, ja.

Är ni rädda för mig, är ni det? Va?

Nej, nej.

Det är bra för jag har horn och jag har klor och ibland visar jag mig med klövar, ibland har jag stora rakarens fötter. Ja, nog vet ni att det är en besvärlig tid ni och vi lever i. Jag skall tala om för er att vi undrar, vi naturens väsen, undrar varje dag hur det kommer att se ut på Jorden om ett tag, och inte så långt tag. Hur kommer det att se ut för oss.

Vi syns inte men vi finns ju här. Det är ju vårt hem lika mycket som det är ert hem. Och vi har hoppats på att åter få bli synliga och åter få samtala, kanske till och med samvara med människor.

Ni är välkomna!

Inte ännu. Vi vet att vi är välkomna i en sådan här krets, men om vi går in i ett shoppingcenter, som ni har så gott om, och ställer oss där och blir synliga och säger: ”Hej, hej, här är jag, här är Pan. Observera oss nu!” Och så har jag mina små fauner runt omkring och några elvor som dansar. Vad tror ni de gör på shoppingcentret? De tror att det är någon typ av holistisk uppfinning, ett hologram. Ett hologram är det längsta de kan tänka till och det är inte alla som kan tänka det heller.

Barnen skulle ta emot oss med förtjusning, det tror vi. Vi visar oss för barn ibland, när vi vet att det är särskilda barn. Vi hoppas att de föräldrar som hör sina barn säga: ”Jag har sett en konstig farbror men horn i pannan sitta där ute på en sten.” att de föräldrarna inte blir rädda då. Men de flesta föräldrar säger: ”Men du har så mycket fantasi. Du har läst för mycket sagor.”

Vi tycker inte om att vara sagor längre, det är inte det som vi är. Vi arbetar lika mycket som ni arbetar, och vi arbetar bakom kulisserna För vet ni vad, det skulle in finnas så mycket friska träd och friska, blomand blommor och buskar och allt som nu spirar, om inte vi hade funnits där. Om vi övergett er helt och hållet, vilket vi hade väldigt god lust till ett tag, då hade det inte funnits så mycket spirande.

Men vi vill att jorden skall återta sin rika skrud. Vi vill att människorna skall njuta av den natur som skapats för att vi skall sköta om den och för att den skall vara till glädje för alla ögon, såväl synliga som osynliga. Vi älskar också naturen, och vi, precis som ni, ser sjöar och berg och träd och ängar som blommar och vatten som porlar. Naturen är inte bara för er. Den är för oss också och vi vill inte ha den förstörd.

Vi vet vad som håller på att hända och vi har skickat ner folk som skall tala om det för er. Vi vill att människor skall få den ena efter den andra påminnelsen om vad de håller på att ställa till. Det är alldeles för mycket av den varan.

Så fortsätt du Mariana! Vi vet att du skriver om oss. Men det är inte vi och vårt framträdande som är det viktiga. Det viktiga är att rädda jorden åt alla barn som håller på att växa upp. Vi älskar barnen och vi finns till också för dem.

Jag ville så gärna säga de här sakerna till er.

Tack så mycket, Pan.

Jag har inte gått än. Hum! Nej, jag är så glad att ni vill lyssna i den här gruppen. Lyssnandet behöver vi av hela vårt hjärta. Och vi kommer att hjälpa till så att ni i den här gruppen arbetar för oss på ett väldigt tillfredställande sätt.

Så gå bara tillbaka till vattenfallet. Men, där inne under vattenfallet, skall ni sända ut ljusstrålar av energier som är starka. Och varför skall ni vara under vattenfallet? Jo, för att ni har en benägenhet att sprida era tankar och över huvudtaget vara lite obetänksamma och lite irriterade och lite så där, ja, det surrar omkring er. Det surrar som när humlor surrar, men det är ju trevligt förståss. Ja, ni skall vara under vattenfallet för där har ni inte chansen att vara okoncentrerade. Det är för att koncentrera er som vi sätter er under vattenfallet för att meditera, så nu vet ni det.

Så, titta lite på vad jag har sagt förut och plocka ihop A och B och sänd ut goda, kärleksfulla energier till vår älskade jord. Nu är jag färdig.

Tack så mycket, tack för detta.

Bo: Ja såg en korsning mellan en björktrast och en ringtrast som jag bedömer det. Är det något speciellt budskap i det?

Ja. Det är det budskapet att det inte får finnas någon kritik eller ovilja mot korsningar av alla de slag. Därför att en av de svåra saker som sker nu är inte bara att ni människor ser ner på oss naturvarelser, ni ser ner på varandra. Det är svart och vitt och gult om vartannat och det kan synas så vänligt och så gediget och så trevligt. Men inuti svart och vitt och rött och gult strider det. Jo,jo. Så det är bara ytan som visar sig trevlig och underhållande och bra, men inuti viner en vind av ovilja och fördömande.

Det är inte så att du, Bo, på något sätt känner på det viset, det är inte det vi menar. Men du fick se den där roliga fågeln, att det finns frukter, även i djurriket, av sammansmältningar som man inte har väntat sig.

Bo: Det kom som en överraskning.

Det förstår jag.

Inger: Får jag då fråga en sak, Pan? Vad säger du om dessa kloningar när det gäller djuren.

Jag säger att det är ett förbannat sätt!!! Jag förbannar dem!!! De borde inte förekomma!!!

Inger: Det tycker inte jag heller.

Nu har jag svarat på det.

Tack, tack.

Vi ses igen.

Välkommen åter.