tisdag 27 februari 2007

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 27 februari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna


Jag kommer, som vår vän här säger, jag kommer raskt och glatt till detta sällskap.
I naturens värld går vi omkring med sorgslöja, det gör vi. Det är många arter, som har tillkommit genom en fantastisk skapelse. Men det är många arter, som har tillkommit genom urartade arter, det skall ni veta. Så i min värld finns både gott och ont, precis som i er. Det var väl en ny tanke, va?
Ja
Ja, det här sällskapet behöver få lite nya tankar ibland. Ha! Ha! Det är jag, som skall förmedla dem för det är trassligt hos oss. Vi går omkring och oroar oss för att bli totalt utplånade. Att vi, fauner, älvor, mitt folk finns här, det är bra, men vi måste snart ge oss iväg. Vi tål inte atmosfären på Jorden och därför måste jag tala med er om, vad som händer när vi ger oss av?
Vad händer med er växtlighet? Vi är ju där. Vad händer med ert djurliv? Vi är rädda för, att det jag nyss nämnde; - arter som har råkat skapa arter som inte är bra, de arterna kan ta överhanden. Många av de här arterna gör så ibland. - Redan… Det är insekter av olika slag, mest insekter. Det finns andra djur också, som inte är så bra men insekterna har på något sätt gått baklänges. Det har de gjort att vi rår inte på dem riktigt.
Vi vet inte, vad de är ute efter. Inte bra. De är nykomna, men de påverkar de gamla ursprungliga på ett negativt sätt. Om ni visste så mycket förstånd det finns även bland insekter, så skulle ni häpna. Jag sa ju förut att fiskar kan gråta, fast det märks ju inte i allt det vatten som de vistas i. Det sa jag och det är samma sak med insekter, men de kan hånskratta och de kan drivas av onda krafter. Men då drivs de inte ensamma, en och en. De drivs i samlingar, som kan åstadkomma mycket skada. Och det där är på gång och det hör också till miljöfaran. Det har förmodligen redan börjat uppdagas och också skrivas om. Sådant kan inte jag hålla reda på.
Jag ville att ni skulle veta det här. Det är mitt budskap i dag, jag har ju alltid olika budskap till er. Det är mitt budskap i dag, att lägga märke till detta och använd era tankar, de är väldigt användbara. Humm, ja, där ligger det väldigt mycket arbete för er. Det vet jag och det vet ni. Men det måste göras!
Inger: Får jag fråga en sak?
Var så god, Inger.
Inger: Kan det bero på, att dessa insekter, konstiga och inte naturliga insekter har muterat på något vis, genom de gifter som har spridits?
Alldeles rätt!
Inger: De har blivit mer livskraftiga?
Alldeles rätt, Inger. Tyvärr är det så.
Inger: Och de hör inte hemma här från början utan de har muterat?
Ja, det är mutering.
Bo: Får jag då fråga. Man brukar säga att insekter håller frekvenserna i luften på liknande sätt som valar och delfiner håller frekvenserna i vattnet. Bli det då negativa energier i luften på grund av dessa insekter?
Ja! Det är en av de saker som händer. Det kan också bli anfall och stickande.
Inger: Och med det kommer sjukdomar?
Ja, och de sprids! Det är därför, som jag tog upp detta i dag. Det är aktuellt. Det kan ta några år, det kan komma fortare. Vi vet inte det.
Inger: Det kan bli rena epidemier?
Ja!
Bo: De kommer också att slå hårt mot grödorna?
Ja, naturligtvis! De slår hårt mot både människor och grödor. Egentligen skulle var och en av er ha sin lilla täppa, men jag vet att det innebär ansträngningar för er.
Inger: Men det kanske inte kommer att finnas något alternativ så småningom?
Det stämmer nog, det kan gå så illa.
Inger: Att vi åter blir tvungna till småbruk?
Det vore nog bra i så fall. För mycket av den här storskaligheten, som pågår har bjudit in dessa främmande figurer. Den har bjudit in dem. Det går inte att ha kontroll över så stora områden som nu odlas. Det går att ha kontroll över en liten trädgård och med kärlek. Men här är det inte någon liten trädgård och det är inte kärlek, utan det är insektssprutor som går på, om det nu hjälper. Även det giftet kan vara någonting, som sätter sig i insekten utan att döda den och sedan bildas det avarter.
Inga: Även gödningsmedlen förstör?
Naturligtvis. Ja.
Inga: Ja, alla tillsatser.
Och det är detta som jagar bort mitt folk!!! Vi vill inte bli bortjagade, vi har fått Jorden tilldelad till oss!!! Nu måste vi lämna den!!!
Cagga: Jag förstår att ni går med sorgbindlar.
Skriv, Mariana !! Jag vet att du skriver om mig, jag vet att du skriver för barn om mig. Skriv och gör klart för dem att vi finns. Vi är inte sagor! Vi finns på riktigt!! De måste få lära sig att mycket av det, som kallas för sagor är verklighet och har varit verklighet genom tiderna, även om det har kommit så långt att människans ögon inte längre kan se, vad de borde kunna se!
Och därmed är jag färdig för den här gången. Nu har ni fått er lite till livs!
Tack så mycket, mycket att tänka på.
Jag kommer tillbaka, och jag älskar er.
Bo: Välkommen. Men jag vill tacka i all denna bedrövelse, som vi har hört om insekter. Jag vill tacka för att jag fick se en havsörn i veckan. Det var en ovanlig händelse.
Det var nog ett tecken, det var nog ett tecken som du kan tillskriva det du upplever. Och det kommer fler.
Bo: Tack för det:
Inga: Örnen står för Anden
Inger: Nästa gång kommer Storken!
(Med denna glada kommentar från Inger avslutades inspelningen!)

söndag 4 februari 2007

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 4 februari 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ja, det vill jag höra.

Välkommen! Välkommen!
Mariana: Pan: Jag har skrivit om dig i den sista boken.
Jag vet. Tror du inte att jag läser vad du skriver? Det är nödvändigt för mig, därför att det är barnen vill jag nå. En gång i världen nådde jag barnen i England genom Pan-boken, som inte skildrade mig riktigt som jag är, men som ändå skildrade naturens varelser.
Så vill jag ha det i fortsättningen. Jag vill inte bli glömd, det vill jag inte.
Mariana: Men Pan, det finns en massa tecknade serier också.
Ha! Fjolligt! Fjolligt! Så mycket dumheter. Som de framställer oss, vi är inte så. Nej! Barnen måste förstå att de måste förstå att de skall ta kontakt med tanken och därefter kan det bli mer och mer. Om de tänker på att de vill ha kontakt med oss ute i naturen, så får de det.
Mariana: Då skall jag passa på att fråga dig om R. Ogilvie Crombie:s bok ”Pan och naturandarna” som jag har, är den sann?
Ha! Klart den är! Klart! Det var ju en rekorderlig herre. Tror du att han ljuger i den boken? Nej, han hade gåvan att se oss och vi var väldigt goda vänner och det är vi fortfarande. Nu är han ju på min sida här, den sidan som jag har lätt att få kontakt med.
Men jag vill få kontakt med människorna, hör du det! Jag och hela världen med naturandar vill få kontakt med er igen och samarbeta och känna att var och en av oss har betydelse för jorden. Det vill vi!
Detta ville jag säga. Ja, skall vi blöta ner oss ett tag nu då. Vi ses under vattenfallet mina vänner.
JAG ÄR Pan och jag älskar er människor! Men jag hatar det ni står för i nutiden!
Inger: Ja, det vi står för är beklagligt.
Mariana: Jag ser en liten faun, en liten faun som springer omkring och vinkar. Han springer i hälarna på Pan när han liksom flyter bort.
Inga: Tack, Mariana, tack.