Pan
Var hälsade, vänner!
Välkommen!
Jag har kommit idag som förespråkare för växterna och djuren. Jag vill säga till er att allt det som ni talar om ni, förråd med mat och allt sådant där, glöm då inte växterna Jag tycker att ni precis som vanligt ska fylla era hem med de blommor och växter som ni tycker om och vill ha. Det tycker jag är viktigare än någonting annat. Det ger era lungor frisk luft och det ger era ögon glädje och era näsor god lukt. Så ha så mycket blommor och växter som ni någonsin kan fylla era hem med, säger jag.
Det är min övertygelse att det mår ni bra av. Nu är vintern lång och våren finns i varje blomknopp. Då vill jag att ni ska ha en försmak av den där hemma. Jag menar inte att ni ska översvämma era hem med blommor, men jag menar att ni ska ha så många ni någonsin kan ha och som ni tycker passar bra och som ni vill ha.
Nu ska ni veta att de blommor ni köper och som är avskurna inte har kvar sin andliga existens. Där har andeväsendet, blomsterälvan gett sig iväg. Hon har behov av markens, av jordens och mullens närhet, av rötternas närhet för att kunna fortleva och för att trivas. Hon är inte död men hon är borta.
Så de blommor ni tar in med enbart skälkar, de varar inte så hemskt länge. Det beror på att de inte har sin växtälva som pysslar om dem medan de står med sina rötter i jord.
Visst får ni gärna ha lösa blommor om ni vill och njuta av dem en kort tid. Jag bara talar om att där finns inte den riktiga och viktiga devan kvar. Det kanske ni inte tänker på. Ni tänker på att det är vackert med några blommor i en vas.
Det är sak samma, jag tror att jag har sagt till er att på sommaren, plocka så lite som möjligt. Blommornas själ, varje blomma har ju inte en själ utan en hel del blommor har ju gruppsjälar, och det rycks bort en del av gruppsjälen varje gång ni klipper av en blomma. Det måste ni veta och förstå.
Det är klart lite ledsamt, det förstår jag, för ni tycker om snittblommor. Men jag varnar er inte för snittblommor heller, utan köp det, eller plocka på sommaren om ni vill. Men ni ska vara medvetna om att ni tar bort någonting ifrån alltet, det cirkulerande alltet, ifrån samhörigheten.
Men ni gör som ni vill och det förstår jag.
Ja, nu ska ni veta att inte jag heller är särskilt förtjust i de väderleksförhållanden som pågår nu. Men jag vet att de är nödvändiga. Jag tycker det är kallt och ruskigt så jag kryper ner i Agartha ett tag. Där är det lagom varmt och där finns inga oväder. Där är det som en tidig höstdag och det brukar det heller inte vara där, men i år är det lite kritiskt på alla ställen.
Jag vill säga att jag inte kan tala om för er hur länge den här typen av väder ska hålla på, men samtidigt så är de en varning. Ju mer positiva tankar ni sänder ut, ju mer kärlek och glädje och ljus ni sänder ut, desto större chans blir det att oväder stoppas. Så är det, tankarna är oerhört viktiga, tankarna arbetar som jättar, som bjässar, när det gäller att förbättra, men tyvärr också vad gäller att förstöra. Tyvärr, tyvärr.
Mörka svåra tankar förstör. Ljusa, glada, vänliga tankar bygger upp. Det vet ni ju, men kanske borde ni tänka på det lita oftare, det tycker jag.
Jag brukar sitta med på Marianas cykel när hon cyklartränar på Sjukhuset. Då skapar jag lite landskap runt omkring henne och det tror jag att hon uppskattar. Det är ju lite enahanda annars.
Något ni vill fråga mig? Om det som kommer i framtiden och som kanske känns lite svårt för er? Jorden kommer att rehabilitera sig, jorden kommer att bli det som den en gång var avsedd för. Innan så sker så måste det till rensning. Så är det med alla rabatter och jorden är en stor rabatt. Nu rensas det i rabatten och det pågår för fullt.
Och med det säga jag: Jag välsignar er, jag sänder kärlek till er från hela mitt rike. Jag kastar blomster över er, men ni får kämpa er upp ur dem för de sitter kvar vid rötterna!
All min kärlek till er, nu ska jag hem till bäcken min. Farväl för i dag och på återseende!
Farväl, farväl!
Jag är Paaannn, och jag försvinner nu.
