Mariana, jag är så glad att du arbetar med att föra in naturväsen på rätt sätt i din barnbok, eller i dina böcker som det nu har blivit. Där har du min absoluta medverkan. Och den lille faun du har skapat, som du kallar för Laars med två a:n, han finns på riktigt hos mig. Jag har många fauner som hjälper mig, de är mycket trevliga och humoristiska och glada och vänliga själar, som gärna vill hjälpa men som också är lite odygdiga och lite odygdighet det skadar inte. Det tycker jag att man behöver.
Lite skoj behövs alltid. Ni förstår, de är så allvarliga där uppe. ( Allmän munterhet.) Men en del av dem har humor som väl är, och John har det.
Ja, ja, vi skojar här under vattenfallet, men under tiden händer det saker som inte är så roliga. Det fälls för mycket träd, det kommer ut för mycket gifter, det är så mycket dödande i naturen som är både onödigt och rent destruktivt. Allt detta dödande är fel. Och nu talar jag väldigt mycket om det animaliska dödandet, dödandet av djurriket. Det skjuts för mycket.
Om ni tänker på de första människorna, ja de kanske inte var de första, det fanns ju flera första människor. I alla fall så klarade de sig med det som de sköt till sin måltid, och de sköt aldrig för nöjes skull. För att skjuta för nöjes skull, det uppmanar alla de negativa energierna hos människan och de förändrar människan och de gör människan sämre än vad hon borde eller behövde vara.
Vi tycker inte alls om det där dödandet. Vi blir skygga och oroliga och vi gråter och vi gnäller och vi rosslar. För vi har ingen möjlighet att försvara oss. Vi är oskyldiga djur, vi är djur som har bildat familjer, och där dör familjemedlemmar och vi kan inte göra något åt det. Hur tror ni det vore om det kom en skytt och sköt ett barn här, en mamma där och en pappa där bland människorna bara för att det är så himla roligt att skjuta.
Vi vill ha skogarna i fred, ängarna i fred och vattnen i fred. Nu är det så att vi får klättra högt upp i bergen för att vara i fred. Allt det här kommer till mig, dagligen och stundligen får jag veta sådana här snyfthistorier och det är jag som skall göra något åt det. Hur skall jag kunna gör det?
Jag kan inte rå över era gevär och pistoler. Det behövs inte så mycket. Köttet ruttnar för er. Ni har för mycket och ni behandlar boskapen illa.
Det måste bli en ändring på det här klotet. Vi vill tillbaks till den tid då naturens väsen vågade göra sig synliga och kommunicera med människorna och leva i frid med dem. Och hjälpa varandra när det behövdes. Så har det varit och så vill vi ha det igen och det målet arbetar vi mot.
Förlåt om ni tycker att jag är negativ. Men jag säger bara sanningen och sanningen i er nuvarande tillvaro är negativ. Sanningen är en fruktansvärd sanning. Ni lever i lögn, ni omges av lögn. Nu talar jag inte om den här gruppen utan om vad som finns runt omkring er. Det är bara lögn. Lögn och förbannad lögn!! Vi vill tillbaka till sanningen och kärleken och det Gudomliga urvalet.
Och med det, mina vänner så har ni fått en ordentlig klagovisa, men den är också berättigad.
Tack för att ni lyssnar. Ni är mina vänner och jag älskar er!
Tack Pan!
Bo: Jag har en fråga Pan!
Kom med den.
Bo: Om naturväsen visade sig så skulle mänskligheten få en annan attityd till dem?
Ja, naturligtvis.
Bo: Varför vill de inte visa sig?
I dagens läge går det inte, det går inte för dem att visar sig. De gör det någon enstaka gång. Säkert har någon här sett glimtar av naturväsen. Men de kan inte visa sig om de inte känner fullkomlig tillit för den som de visar sig för. Men de kommer att göra det, förutsatt den andra attityden. Om ingen trodde på dig, Bo, om ingen trodde att du fanns, om alla tittade rakt igenom dig. Bo finns inte och du satt där och var alldeles synlig, hur skulle det kännas? Så känner de sig.
Bo: Jag skulle bli lite obstinat och visa mig. Det skulle jag göra.
Det är bra, Bo, det skall jag säga till dem. Men de tål heller inte atmosfären här. De måste ha rent omkring sig, det är också en sak.
Inga: Är det inte också så att vi har sjunkit för djupt medvetandemässigt att vi inte kan se dem?
Det är alldeles riktigt. Det vill till att höja medvetandet ordentligt för att kunna se dem. Men det händer att människor ser dem. Så du kan berätta det du nu tänker på, Mariana, när jag har gått. Har ni fler frågor till mig?
Bo: Ja, vad vill alla örnar och ugglor som jag ser berätta för mig?
Bo, du skall veta att du tillhör dem som står mycket nära naturen. Därför kommer det djur till dig som har budskap. Men jag skall inte säga dig vilket budskap som örnen har till dig, det skall örnen säga till dig. Det är den första tanken du får, den sänder örnen in i ditt huvud. Den första tanken du får när du ser örnen, den sänder den in. Det behöver inte vara en så märkvärdig eller viktig tanke, men det är ett försök till kommunikation.
Bo: Tack för det.
