PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 30 mars, kanaliserad av Mariana Stjerna

Då är jag här hos er mina kära. Jag är Pan och Pan förblir jag. Nu vill jag först och främst tacka er och Yvonne för den hemsida som ni har ordnat åt mig på min egen begäran, men dock, jag visste inte vad som skulle hända och hur det skulle bli.

Men det är en utomordentligt bra hemsida och jag är fullkomligt nöjd med det.

Var så god och väl bekommet!

Fast det är klart att jag skulle vilja se en sommaräng där, men det blir det säkert så småningom, ännu har vi ju ingen sommar.
En sommaräng med blommor av alla de slag, det är något som får mitt hjärta att slå flera slag fortare. Det är något som innebär så mycket glädje, så mycket födsel, knoppning och av att slå ut för att därefter vissna. Men då kommer det nytt.

En sommaräng är alltså liv på liv, på liv. Den representerar så oerhört mycket av livet så det är viktigt att sommarängen kommer med i bilden.

Jag älskar sommarängar, naturliga sommarängar som vuxit upp och kvävt det som inte ska växa där och som frodas och blomstrar i en färgprakt som inte går att beskriva med ord.

Ja nu har jag sagt vad jag tycker om blomsterängar om sommaren, och det är viktigt. Jag skulle gärna önska att ni allesammans samlas till midsommar, att ni någon av dagarna under midsommar möttes och hade en liten fest eller vad jag ska kalla det för. Jag kommer att berätta mer om det när vi kommer lite närmare midsommar.

Nu har vi april och så har vi maj, men sen kommer juni. Det är inte så långt dit som man kan tycka. Vintern har varit svår, det vet jag. Den måste vara det för att skrämma människorna lite grann, så att människorna börjar se upp och förstå vad det är som de håller på med. Så det ligger nog en mening bakom detta också ska ni förstå.

Har ni frågor till mig, ibland har ni det.

Nej, inte i dag.

Jag har en sån lust att berätta sagor för er, men jag är inte riktigt säker på att ni är mogna för det än. Men jag kommer att berätta sagor för er som har väldigt stark undermening.

Sen undrar jag lite grann om det här med barnboken. Har ni kommit en bit på väg?

Mariana har fungerat i två riktningar. Den ena är en barnbok med mycket bilder och lite text, för de små. Den andra är mer text och mindre bilder, för lite större barn. Båda verkar vara på gång eller finns med.

Båda behövs. Men ni måste naturligtvis få tag i en tecknare som inte skrämmer er med allt för höga ekonomiska bekymmer. Det är inte så lätt men jag ska försöka påverka så att den rätta tecknaren uppenbarar sig.

Bilderboken för de allra minsta behöver ju inte en massa text, utan den tecknaren kan göra sina bilder kanske lite efter inriktningen; Pan och naturens väsen. Så tecknaren visar både Pan och fauner, älvor, tomtar och alla möjliga väsen. Enkelt tecknade, men bra tecknade så att barnet förstår vad det hela visar och inte sådana här teckningar som finns numera, som inte är klara och som inte är undervisande. Det här är en undervisningsbok för de små.

Den första undervisningen. Det borde den kanske heta, men det är inte relevant för vad den innehåller eftersom det bara är naturen som den handlar om.

Jag ser ett stålfärgat landskap med inslag av brun sörja, ett eländigt tråkigt landskap. Men jag lovar er att förändringen ligger väldigt snart i tiden. Jag tänker lova er att solen har bestämt sig för att hjälpa till att smälta ner och locka upp det som nu finns i marken.

Det kommer att bli en väldigt fin vår ganska snart. Det ska jag se till för jag är trött på att vandra omkring i vintern. Jag vill att alla mina undersåtar ska vakna och sprida sig, gäspa, andas djupt och slå ut. Det är vad jag vill och så ska det bli.

Jag är nämligen naturens konung och han ska väll ha lite att säga till om också. Jag tror att det straff som ni har fått, för det är som ett straff med den tunga svåra vintern som har varit, det lättar på nu. Människorna börjar förstå vad de håller på med, åtminstone en del av dem, och vi ska hjälpa till så att fler och fler förstår.

För alla mina undersåtar, alla mina älvor och devor och tomtar och troll, alla mina kära, de är trötta på att vara gömda och de är trötta på att tvingas flytta ifrån Norden till en annan dimension, eftersom människorna inte tycker om dem längre.

Men så läng som det finns människor som tycker om dem, så länge det finns människor som läser om naturandar och tittar på bilder av naturandar, så länge tänker vi inte ge upp.

Med det har jag sagt det viktigaste som jag har att säga för dagen. Försök, mina kära, att se våren lysa emot er, försök att titta efter hur långt knopparna har kommit, försök att titta efter där snön har gett med sig om det kommer upp något huvud i någon vacker färg. För det är på väg och jag sänder er massor av kärlek.

Jag talar med er som mina vänner därför att ni är mina vänner alla fem. Ni står mig så nära, det finns ingen jag kan prata med på det här viset mer än er. Därför är jag så lycklig för den här stunden som jag får vara med er.

På återseende, mina kära!

På återseende!

Jag är Pan, naturens konung, och jag älskar er och jag önskar er en underbar vår!

Tack, tack, Pan.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 16 mars, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jaaaa!!! Äntligen!!! Jag är Pan och där är mitt porträtt, ha,ha,ha. (Mariana har ställt fram ett porträtt på Pan som hon målat i sin ungdom) Så ser jag inte alls ut nu, men, men det var du som såg mig sån när jag var ung, Mariana.

Jo jag ser att ni håller på och arbetar för mig nu ett tag och det gör mig så oändligt glad, därför att fruktansvärda saker händer med naturen, fruktansvärda! Jag kan inte tala om allt elände, och vi ska inte heller tala om elände, men vi behöver hjälp. Alla gånger behöver vi hjälp.

Har ni funderat något på den här bilderboken för små barn som jag talade om? Jag vet att Mariana har börjat lite, eftersom jag har gjort det. Jag har inspirerat henne.

Cagga: I övrigt har vi inte jobbat med den idén, men jag har presenterat den för Yvonne, hon som har webbsidan. Även hon funderar.

Det är bra. Det börjar komma ut så småningom, men ni förstår, jag vill så gärna nå barnen, barnen som inte har det minsta begrepp om naturen på det sätt som jag skulle vilja att de har. Jag älskar barnen och jag vill väldigt gärna att barnen förstår att jag finns på riktigt.
Jag vet inte hur man skall få dem att förstå det. Man kan ju försöka i alla fall. Jag tror att den grind man ska gå igenom är en barnbok till att börja med.

Allra helst skulle det göras en film, men ni får ju ta det lite lugnt nu, för vi känner ju inga filmskapare. Men en film om Pan, det skulle vara roligt.

Men det är en annan sak, först börjar vi nu med barnboken. Eftersom jag har, mer eller mindre dikterat lite grann åt Mariana, så vet jag att den är på gång. Den behöver ju inte vara så tjock, ha så många sidor, det är bilderna som är det viktiga. Så måste det då finnas text under bilderna. Barnen kan ju inte läsa i den åldern, det måste vara en vuxen som läser, och då är det bättre att det inte är så länga texter under bilderna, utan ganska korta stycken med enkla förklaringar.

Det är klart att jag väldigt gärna vill ha den i färg, men det är ju upp till er att avgöra. Har ni funnit någon som kan göra teckningar eller målningar?

Cagga: Mariana har pratat med sin förläggare, Gunilla. Gunilla samarbetar med en illustratör, men det här kan Mariana bäst, vi andra har inte varit inblandade här.

Ni kan stödja henne, det behöver hon, för det är så mycket på gång för närvarande.

Jag väntar med stor förtjusning på våren, och det gör ni också. Har ni sett några knoppar.

Jo, ja.

Jag bad er lägga märke till om knopparna blivit större. Har ni gjort det?

Inga: Jag har sett det.

Bo: Och vårfåglarna kommer.

Det är bra, fåglarna säger också till att nu är det vår.

Inga: Får jag fråga ensak? Jorden är utsatt för en frekvensökning, för energier som kommer från Källan själv via vår sol. Nu utsätts hela vår fantastiska underbara planet för de här energierna. Det ingår i planen för jorden själv, att hon, liksom vi, ska gå igenom den här förändringen. Ser du också det så, att det här är något som du har väntat på att det ska komma, att förändringen ska komma? Att detta i grunden är bra, att detta resulterar i något fint, något gott?

Ja. Vad jag vill svara på detta är, att som det ser ut nu på jorden går det inte att fortsätta. Den är överbefolkad och det finns för mycket ondska. Det finns för lite omtanke och kärlek och vänlighet. Det finns alldeles för lite blomstring på jorden.

Det är nödvändigt med en förändring och det kommer att ske och det är klart att jag vet om det eftersom jag står Moder Jord så nära. Jag vet att hon planerar olika katastrofer, men det är inte sådant som vi ska prata om.

Inger: Men kan det kallas till slut att det är ett renande?

Naturligtvis!!

Inga: Av både mänsklighet och planet.

Ja. Ja. Det är reningen som redan har börjat.

Inger: Så det blir en uppgång i ställning för en nergång?

Så är det menat. Moder Jord älskar sin Jord, det ska ni veta. Hon vill inte att något ont, något förstörande ska hända hennes Jord, hennes mark, hennes klot. Klotet ska vara något som förändras till det bättre. Det ska komma goda saker av det som händer, annars kan det vara som det är. Men det får det inte.

Inger: Nej. Men risken kan ju finnas att de onda krafterna klarar sig.

Den risken måste vi ta, men vi hoppas att de kommer att försvinna. Vi hoppas att det blir en övervägande mängd människor av det goda slaget som blir kvar och som föds. Blir det så kan de hålla ondskan borta.

Inger: Det kan i alla fall väcka till eftertanke.

Absolut.

Inga: Kan det gravt negativa existera i den nya energin?
Det försvinner väl?

I den högre energin, nej. Det försvinner. Men det dröjer ju innan jorden blir sådan att den blir fyrdimensionell. Det kommer den att bli så småningom, men än dröjer det. Men det tredimensionella kommer också att förändras och blandas upp med fyrdimensionella krafter som hjälper jorden.

För jorden behöver hjälp, och hjälp, och hjälp. Det ska den få!

Vi vill väldigt gärna att naturens andar ska bli synliga, åtminstone för ett stort antal människor. Om vi blir synliga blir det lättare att hålla ordning på jorden.

Det förstår ni väl?

Jo då.

Det är bra att ni frågar och jag svarar så gott jag kan.
Om ni beskriver mig som en stor, stark och väldigt snäll farbror ute i naturen, så är jag nöjd. För små barn tycker om stora, starka farbröder.

De ska väl också få reda på att det finns älvor och annat naturfolk. Men vi kanske ska ta det lite lugnt och börja med att de får reda på mig ordentligt. Det finns andra naturväsen omkring mig, men att jag är levande, finns vill jag gärna att de får veta.

Jag kan bli fysisk men som det är ställt på jorden nu så vill jag inte visa mig fysiskt. Jag väntar tills det är renare luft. Den luft ni har åsamkat er är långt ifrån ren och den kommer att bli er död om det fortsätter.

Det var inte många dekader sen luften var ren. Luften var mycket renare på 1700 och1800-talet Men på 1900-talet blev det sämre och sämre och nu, på 2000-talet är det illa!

Det är skönt att människorna börjar förstå det.

Är det något mer ni vill prata om?

Nej, tack. Tack så mycket.

Då säger jag: På återseende.

Jag är Pan, naturens Konung och ni är mina kära, mycket kära vänner.

Tack, tack.

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 5 mars, kanaliserad av Mariana Stjerna

Jag är Paaaannnn!!!!

och

jag har upptäckt att ni rent fysiskt har börjat arbeta för mig, jag är så glad för det. Jag är så glad att vi kan samarbeta, att jag inte bara står här och talar om för er att det finns en natur och att det finns djur.

Men nu kan jag säga till er att nu ska vi samarbeta, nu ska naturen ut på nätet. Och spira och blomstra!

http://www.bugsforthugs.com/2007/05/

Yvonne planerar att få ut materialet via ytterligare sajter, men vi tycker att vi ska tar ett steg i taget.

Det tycker jag också för jag måste först bli accepterad. Det är viktigt at jag blir det. Hur många accepterar mig? Hur många tror att jag finns? Barnen måste få reda på att jag finns på riktigt och inte på lossas. Så att jag inte bara är en sagobok och en sagofigur. Jag är naturens konung och jag älskar min natur och ni har så mycket att lära av naturen.

Jag föreslår att ni, i den mån ni har tid och lust och ork, titta på så många naturprogram ni kan. Jag föreslår också, när ni är ute i naturen, kollar vilka knoppar som brister nu på våren. För redan börjar knopparna bli större. Det dröjer inte länge, vare sig det är snö eller inte, tills knopparna brister ut i ett ljungande vårrop! Med kärlek till livet. Med kärlek till den tid när de ska slå ut och blomstra och vara till fröjd för människorna. Det är väldigt viktigt.

Vi ska tala mer om djuren. Vi ska tala mer om blommor och träd och buskar. Jag är så glad och tacksam för att ni har ordnat det här. För om ni frågar barnet i Kindergarten, det heter det kanske inte nu men det är det enda ord jag kan, fråga barnet i Kindergarten: ”Vad vet du om Pan?” Och barnet ser på dig med stora ögon och säger: ”Vem är det?”

Jag vill att barnen ska få reda på mig, jag vill att en bok skrivs om mig med stora, vackra bilder, Den boken ska heta ”Pan”. Jag vet att Mariana inte kan göra något sådant, men jag skulle önska att det blev en bilderbok för de små barnen om Pan.

De måste förstå att jag inte är någon liten pojke, utan att jag är en Konung i mitt Rike.

Den gamla idén om att jag musicerar på min flöjt, den är inte dum, för det gör jag faktiskt. Jag tycker om flöjtens ljud, jag behärskar den. Och flöjten kan åstadkomma toner som lockar till sig olika ljud. Det har jag lärt mig under åren, det är det roligaste som finns, att sitta på en vacker plats med flöjten och locka på björnen och vargen och älgen och ekorren och alla de djur som finns i naturen. Det gör jag på sommaren och det är underbart.
Men det vet inte barnen att jag gör, jag vill att de ska veta det för det tror jag de tycker om.

Jag är Pan, och jag älskar er. Jag ger er min välsignelse och jag strålar ut naturens kärlek till er allesammans, en välgörande balsam med doft av tall och gran och björk och ek och många andra häliga växter. Den strör jag över era hjässor innan jag går.

Jag är Pan