Jag är Paaaannnn!!!!och
jag har upptäckt att ni rent fysiskt har börjat arbeta för mig, jag är så glad för det. Jag är så glad att vi kan samarbeta, att jag inte bara står här och talar om för er att det finns en natur och att det finns djur.
Men nu kan jag säga till er att nu ska vi samarbeta, nu ska naturen ut på nätet. Och spira och blomstra!
Yvonne planerar att få ut materialet via ytterligare sajter, men vi tycker att vi ska tar ett steg i taget.
Det tycker jag också för jag måste först bli accepterad. Det är viktigt at jag blir det. Hur många accepterar mig? Hur många tror att jag finns? Barnen måste få reda på att jag finns på riktigt och inte på lossas. Så att jag inte bara är en sagobok och en sagofigur. Jag är naturens konung och jag älskar min natur och ni har så mycket att lära av naturen. 
Jag föreslår att ni, i den mån ni har tid och lust och ork, titta på så många naturprogram ni kan. Jag föreslår också, när ni är ute i naturen, kollar vilka knoppar som brister nu på våren. För redan börjar knopparna bli större. Det dröjer inte länge, vare sig det är snö eller inte, tills knopparna brister ut i ett ljungande vårrop! Med kärlek till livet. Med kärlek till den tid när de ska slå ut och blomstra och vara till fröjd för människorna. Det är väldigt viktigt.
Vi ska tala mer om djuren. Vi ska tala mer om blommor och träd och buskar. Jag är så glad och tacksam för att ni har ordnat det här. För om ni frågar barnet i Kindergarten, det heter det kanske inte nu men det är det enda ord jag kan, fråga barnet i Kindergarten: ”Vad vet du om Pan?” Och barnet ser på dig med stora ögon och säger: ”Vem är det?”
Jag vill att barnen ska få reda på mig, jag vill att en bok skrivs om mig med stora, vackra bilder, Den boken ska heta ”Pan”. Jag vet att Mariana inte kan göra något sådant, men jag skulle önska att det blev en bilderbok för de små barnen om Pan.
Vi ska tala mer om djuren. Vi ska tala mer om blommor och träd och buskar. Jag är så glad och tacksam för att ni har ordnat det här. För om ni frågar barnet i Kindergarten, det heter det kanske inte nu men det är det enda ord jag kan, fråga barnet i Kindergarten: ”Vad vet du om Pan?” Och barnet ser på dig med stora ögon och säger: ”Vem är det?”
Jag vill att barnen ska få reda på mig, jag vill att en bok skrivs om mig med stora, vackra bilder, Den boken ska heta ”Pan”. Jag vet att Mariana inte kan göra något sådant, men jag skulle önska att det blev en bilderbok för de små barnen om Pan.
De måste förstå att jag inte är någon liten pojke, utan att jag är en Konung i mitt Rike.
Den gamla idén om att jag musicerar på min flöjt, den är inte dum, för det gör jag faktiskt. Jag tycker om flöjtens ljud, jag behärskar den. Och flöjten kan åstadkomma toner som lockar till sig olika ljud. Det har jag lärt mig under åren, det är det roligaste som finns, att sitta på en vacker plats med flöjten och locka på björnen och vargen och älgen och ekorren och alla de djur som finns i naturen. Det gör jag på sommaren och det är underbart.
Men det vet inte barnen att jag gör, jag vill att de ska veta det för det tror jag de tycker om.
Men det vet inte barnen att jag gör, jag vill att de ska veta det för det tror jag de tycker om.
Jag är Pan, och jag älskar er. Jag ger er min välsignelse och jag strålar ut naturens kärlek till er allesammans, en välgörande balsam med doft av tall och gran och björk och ek och många andra häliga växter. Den strör jag över era hjässor innan jag går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar