måndag 30 mars 2009

PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 30 mars, kanaliserad av Mariana Stjerna

Då är jag här hos er mina kära. Jag är Pan och Pan förblir jag. Nu vill jag först och främst tacka er och Yvonne för den hemsida som ni har ordnat åt mig på min egen begäran, men dock, jag visste inte vad som skulle hända och hur det skulle bli.

Men det är en utomordentligt bra hemsida och jag är fullkomligt nöjd med det.

Var så god och väl bekommet!

Fast det är klart att jag skulle vilja se en sommaräng där, men det blir det säkert så småningom, ännu har vi ju ingen sommar.
En sommaräng med blommor av alla de slag, det är något som får mitt hjärta att slå flera slag fortare. Det är något som innebär så mycket glädje, så mycket födsel, knoppning och av att slå ut för att därefter vissna. Men då kommer det nytt.

En sommaräng är alltså liv på liv, på liv. Den representerar så oerhört mycket av livet så det är viktigt att sommarängen kommer med i bilden.

Jag älskar sommarängar, naturliga sommarängar som vuxit upp och kvävt det som inte ska växa där och som frodas och blomstrar i en färgprakt som inte går att beskriva med ord.

Ja nu har jag sagt vad jag tycker om blomsterängar om sommaren, och det är viktigt. Jag skulle gärna önska att ni allesammans samlas till midsommar, att ni någon av dagarna under midsommar möttes och hade en liten fest eller vad jag ska kalla det för. Jag kommer att berätta mer om det när vi kommer lite närmare midsommar.

Nu har vi april och så har vi maj, men sen kommer juni. Det är inte så långt dit som man kan tycka. Vintern har varit svår, det vet jag. Den måste vara det för att skrämma människorna lite grann, så att människorna börjar se upp och förstå vad det är som de håller på med. Så det ligger nog en mening bakom detta också ska ni förstå.

Har ni frågor till mig, ibland har ni det.

Nej, inte i dag.

Jag har en sån lust att berätta sagor för er, men jag är inte riktigt säker på att ni är mogna för det än. Men jag kommer att berätta sagor för er som har väldigt stark undermening.

Sen undrar jag lite grann om det här med barnboken. Har ni kommit en bit på väg?

Mariana har fungerat i två riktningar. Den ena är en barnbok med mycket bilder och lite text, för de små. Den andra är mer text och mindre bilder, för lite större barn. Båda verkar vara på gång eller finns med.

Båda behövs. Men ni måste naturligtvis få tag i en tecknare som inte skrämmer er med allt för höga ekonomiska bekymmer. Det är inte så lätt men jag ska försöka påverka så att den rätta tecknaren uppenbarar sig.

Bilderboken för de allra minsta behöver ju inte en massa text, utan den tecknaren kan göra sina bilder kanske lite efter inriktningen; Pan och naturens väsen. Så tecknaren visar både Pan och fauner, älvor, tomtar och alla möjliga väsen. Enkelt tecknade, men bra tecknade så att barnet förstår vad det hela visar och inte sådana här teckningar som finns numera, som inte är klara och som inte är undervisande. Det här är en undervisningsbok för de små.

Den första undervisningen. Det borde den kanske heta, men det är inte relevant för vad den innehåller eftersom det bara är naturen som den handlar om.

Jag ser ett stålfärgat landskap med inslag av brun sörja, ett eländigt tråkigt landskap. Men jag lovar er att förändringen ligger väldigt snart i tiden. Jag tänker lova er att solen har bestämt sig för att hjälpa till att smälta ner och locka upp det som nu finns i marken.

Det kommer att bli en väldigt fin vår ganska snart. Det ska jag se till för jag är trött på att vandra omkring i vintern. Jag vill att alla mina undersåtar ska vakna och sprida sig, gäspa, andas djupt och slå ut. Det är vad jag vill och så ska det bli.

Jag är nämligen naturens konung och han ska väll ha lite att säga till om också. Jag tror att det straff som ni har fått, för det är som ett straff med den tunga svåra vintern som har varit, det lättar på nu. Människorna börjar förstå vad de håller på med, åtminstone en del av dem, och vi ska hjälpa till så att fler och fler förstår.

För alla mina undersåtar, alla mina älvor och devor och tomtar och troll, alla mina kära, de är trötta på att vara gömda och de är trötta på att tvingas flytta ifrån Norden till en annan dimension, eftersom människorna inte tycker om dem längre.

Men så läng som det finns människor som tycker om dem, så länge det finns människor som läser om naturandar och tittar på bilder av naturandar, så länge tänker vi inte ge upp.

Med det har jag sagt det viktigaste som jag har att säga för dagen. Försök, mina kära, att se våren lysa emot er, försök att titta efter hur långt knopparna har kommit, försök att titta efter där snön har gett med sig om det kommer upp något huvud i någon vacker färg. För det är på väg och jag sänder er massor av kärlek.

Jag talar med er som mina vänner därför att ni är mina vänner alla fem. Ni står mig så nära, det finns ingen jag kan prata med på det här viset mer än er. Därför är jag så lycklig för den här stunden som jag får vara med er.

På återseende, mina kära!

På återseende!

Jag är Pan, naturens konung, och jag älskar er och jag önskar er en underbar vår!

Tack, tack, Pan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar