PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 15 maj 2007, kanaliserad av Mariana Stjerna

Ni tror väl inte att ni slipper mig!!

Välkommen Pan!!

Mariana: Oj, oj. Jag blev riktigt skrämd.
Jag skojar ju med er. Får jag inte det?
Jo då, så gärna.

Ja, ja, ja. Jag sitter här vid ett vattenfall som är så rasande stiligt och jag tänker på er. Jag tänker på naturen, jag tänker på alla de intressanta och roliga besök i naturens värld, hos naturfolken som jag vill att ni skall göra och som Mariana gör för närvarande när hon skriver om oss.

Jag tänker på att allt det som nu sker ute i världen med mina underlydande. Djuren så väl som växterna och mineralerna hör ju till min värld. Och det händer förskräckliga saker. Jag bli alldeles ifrån mig när jag sitter här i lugn och ro och skådar ut över jorden. Det gör så ont. Men ännu dansar undinerna och salamanderna. Än dansar mina naturväsen på många, många platser.

Vi här, bland naturens företeelser, vi har beslutat oss för att nu är det dags att komma ut med en kommuniké om oss. Om oss, ja, ja. Vi är trötta på tystnaden, vi är trötta på att gömma oss och ni vet att jag är en handlingens man, så det var därför jag försökte skrämma slag på er när jag kom för jag tänkte att nu kanske de lyssnar ordentligt. Det gör ni det vet jag. Jag skojar hela tiden.

Men vi vill synas. Vi vill höras. Vi vill tala om att vi finns. Vi visar oss inte, för om vi visar oss i nuvarande tid så blir vi förstörda, vi blir förstörda av er människor. Vi blir dödade, vi blir förgiftade, vi blir motade som boskap.

Tänk att den dag skulle komma när jag behövde säga detta!
Nej, ingen sorg, inget deppande här inte. Nu skall vi fram!
Kan ni göra en film om oss?
Mariana: Inte vi, vi har inga möjligheter till det.
Bo: Då måste ni visa er!
Maria: Men jag ser, jag målar ju en morf hela tiden. Hela tiden kommer han av sig själv fram i bilderna.
Är det Maria?
Maria: Ja.

Du är här i dag av en viktig anledning. Och vi kommer att visa oss för dig. Vi vill att någonting skall hända. Ord och bild måste arbeta tillsammans. Någon form av genomslagskraft vill jag ha. Jag är Pan. Jag regerar över naturen. Och nu har jag fått nog. Bli inte rädda. Det är inte er jag vänder mig mot.

Ert land är väldigt oemottagligt, trots att ni har natur som många, många skulle avundas er om de visste vilken underbar natur det finns i Norden. I Norden vill vi vara, vill vi trivas, i Norden finns vi, syns vi ibland. Om ni bara fanns människor som vågade berätta att de har sett oss, för det finns människor med den förmågan. Men de törs inte tala!

Vi börjar med Maria. Vi börjar med att komma fram och vinka till henne ibland, och då målar hon och då njuuuter vi. Så får vi se vad det blir av det.

Du Mariana, du skriver mycket om oss, du skall skriva mer om oss. Ja det kommer, det skall du se, det kommer du att få besked om. Det kommer som en tjuv om natten, det skall du se.

Och ni andra, ni får stödja och hjälpa så gott ni kan. Tankar, ord och gärningar. Jag tror att vi kommer att ha ett gott samarbete. Jag har vänt mig till den här gruppen hela tiden för att åstadkomma någonting. I dag, när Maria var med, kände jag att jag måste försöka att få förverkliga det som jag arbetat med så idogt under en lång period av år utan att komma ett dugg vidare.

Naturens väsen gör uppror, gör en demonstration! Den som ser oss, ser oss, och den som inte ser oss får i alla fall reda på att vi finns. Och så är det och så kommer det att bli. Nu har jag bestämt det.

Ja, det var vad jag ville säga i dag och det var kanske inte så lite det. Har ni frågor på detta. Jag kan väl också få gensvar någon gång.

Inga: Jag kan bara ge en kommentar, jag känner en oerhörd tacksamhet och kärlek till naturen, vad den har gett mig genom åren hitintills i det här livet.

Tack

Inga: Att sitta och se, ja kanske Pan vet var vi bor, att se naturens alla olika nyanser, att se bergens former, ja när jag ser alla dessa former, alla dessa färger, känner jag vilken kärlek som ligger bakom detta skapane.. Då känna jag också vilken kärlek jag själv får genom detta, genom den här upplevelsen. Jag är ofta ute och sitter i den orörda naturen och njuter. Det ger mig sådan kraft. Jag är väldigt, väldigt tacksam för detta. Där ser jag bara skönhet och där känner jag bara glädjen. Här om dagen, när jag upplevt en sådan här känsla, vände jag mig om och på marken framför mina fötter står en vitsippa med nio kronblad!

Ha, ha, ha.
Inga: Och då tänkte jag på dig, Pan.

Ni kommer att upptäcka spår i era trädgårdar, och om ni inte har trädgårdar kommer ni att på något sätt upptäcka spår ifrån mig. Därför att jag vill sätta mig i förbindelse med er inte bara så här, utan på ett mera materialistiskt påtagligt sätt. Och för närvarande, består sådana spår av fåglar som kommer i er närhet, av träd som blommar praktfullare än någonsin, blommor som kommer upp ur marken, oväntat. Sådana saker, det jobbar vi med nu för att bekräfta vår vänskap med er.

Bo: Ja, det får jag bekräftat. Genom fåglarna.
Ja visst!
Bo: Havsörn utanför huset, det är en härlig syn. Nattugglan som häckar på egen mark, det är inga tillfälligheter. Och bastarden mellan björktrast och ringtrast för några veckor sedan.
Inga: Vi tackar för de gåvorna.
Ni kommer att märka mera, och det är vårt sätt att tacka för att vi samarbetar.
Nuuu måste jag gå, nu kallas jag
Välkommen åter, tack
Farväl för i dag.
Jag är Pan, Konung över naturen och kärleken i naturen!