Ja, ja.
Är ni rädda för mig, är ni det? Va?
Nej, nej.
Det är bra för jag har horn och jag har klor och ibland visar jag mig med klövar, ibland har jag stora rakarens fötter. Ja, nog vet ni att det är en besvärlig tid ni och vi lever i. Jag skall tala om för er att vi undrar, vi naturens väsen, undrar varje dag hur det kommer att se ut på Jorden om ett tag, och inte så långt tag. Hur kommer det att se ut för oss.
Vi syns inte men vi finns ju här. Det är ju vårt hem lika mycket som det är ert hem. Och vi har hoppats på att åter få bli synliga och åter få samtala, kanske till och med samvara med människor.
Ni är välkomna!
Inte ännu. Vi vet att vi är välkomna i en sådan här krets, men om vi går in i ett shoppingcenter, som ni har så gott om, och ställer oss där och blir synliga och säger: ”Hej, hej, här är jag, här är Pan. Observera oss nu!” Och så har jag mina små fauner runt omkring och några elvor som dansar. Vad tror ni de gör på shoppingcentret? De tror att det är någon typ av holistisk uppfinning, ett hologram. Ett hologram är det längsta de kan tänka till och det är inte alla som kan tänka det heller.
Barnen skulle ta emot oss med förtjusning, det tror vi. Vi visar oss för barn ibland, när vi vet att det är särskilda barn. Vi hoppas att de föräldrar som hör sina barn säga: ”Jag har sett en konstig farbror men horn i pannan sitta där ute på en sten.” att de föräldrarna inte blir rädda då. Men de flesta föräldrar säger: ”Men du har så mycket fantasi. Du har läst för mycket sagor.”
Vi tycker inte om att vara sagor längre, det är inte det som vi är. Vi arbetar lika mycket som ni arbetar, och vi arbetar bakom kulisserna För vet ni vad, det skulle in finnas så mycket friska träd och friska, blomand blommor och buskar och allt som nu spirar, om inte vi hade funnits där. Om vi övergett er helt och hållet, vilket vi hade väldigt god lust till ett tag, då hade det inte funnits så mycket spirande.
Men vi vill att jorden skall återta sin rika skrud. Vi vill att människorna skall njuta av den natur som skapats för att vi skall sköta om den och för att den skall vara till glädje för alla ögon, såväl synliga som osynliga. Vi älskar också naturen, och vi, precis som ni, ser sjöar och berg och träd och ängar som blommar och vatten som porlar. Naturen är inte bara för er. Den är för oss också och vi vill inte ha den förstörd.
Vi vet vad som håller på att hända och vi har skickat ner folk som skall tala om det för er. Vi vill att människor skall få den ena efter den andra påminnelsen om vad de håller på att ställa till. Det är alldeles för mycket av den varan.
Så fortsätt du Mariana! Vi vet att du skriver om oss. Men det är inte vi och vårt framträdande som är det viktiga. Det viktiga är att rädda jorden åt alla barn som håller på att växa upp. Vi älskar barnen och vi finns till också för dem.
Jag ville så gärna säga de här sakerna till er.
Tack så mycket, Pan.
Jag har inte gått än. Hum! Nej, jag är så glad att ni vill lyssna i den här gruppen. Lyssnandet behöver vi av hela vårt hjärta. Och vi kommer att hjälpa till så att ni i den här gruppen arbetar för oss på ett väldigt tillfredställande sätt.
Så gå bara tillbaka till vattenfallet. Men, där inne under vattenfallet, skall ni sända ut ljusstrålar av energier som är starka. Och varför skall ni vara under vattenfallet? Jo, för att ni har en benägenhet att sprida era tankar och över huvudtaget vara lite obetänksamma och lite irriterade och lite så där, ja, det surrar omkring er. Det surrar som när humlor surrar, men det är ju trevligt förståss. Ja, ni skall vara under vattenfallet för där har ni inte chansen att vara okoncentrerade. Det är för att koncentrera er som vi sätter er under vattenfallet för att meditera, så nu vet ni det.
Så, titta lite på vad jag har sagt förut och plocka ihop A och B och sänd ut goda, kärleksfulla energier till vår älskade jord. Nu är jag färdig.
Tack så mycket, tack för detta.
Bo: Ja såg en korsning mellan en björktrast och en ringtrast som jag bedömer det. Är det något speciellt budskap i det?
Ja. Det är det budskapet att det inte får finnas någon kritik eller ovilja mot korsningar av alla de slag. Därför att en av de svåra saker som sker nu är inte bara att ni människor ser ner på oss naturvarelser, ni ser ner på varandra. Det är svart och vitt och gult om vartannat och det kan synas så vänligt och så gediget och så trevligt. Men inuti svart och vitt och rött och gult strider det. Jo,jo. Så det är bara ytan som visar sig trevlig och underhållande och bra, men inuti viner en vind av ovilja och fördömande.
Det är inte så att du, Bo, på något sätt känner på det viset, det är inte det vi menar. Men du fick se den där roliga fågeln, att det finns frukter, även i djurriket, av sammansmältningar som man inte har väntat sig.
Bo: Det kom som en överraskning.
Det förstår jag.
Inger: Får jag då fråga en sak, Pan? Vad säger du om dessa kloningar när det gäller djuren.
Jag säger att det är ett förbannat sätt!!! Jag förbannar dem!!! De borde inte förekomma!!!
Inger: Det tycker inte jag heller.
Nu har jag svarat på det.
Tack, tack.
Vi ses igen.
Välkommen åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar