PAN*s budskap fr WingLinks gruppens möte 22 oktober, kanaliserad av Mariana Stjerna

Solrosens förlag

Ja, nu kommer jag, Pan, och jag är så glad över boken!!! (Syftar på Marianas senaste bok ”Det Osynliga Folket” )

När ni startade er grupp, det minns ju jag, så var det för att hjälpa Moder Jord. Att hjälpa Moder Jord är nog det svåraste en människa kan få sig tilldelat, men det kan göras på så oändligt många sätt och jag menade ju inte att ni skulle göra det på alla sätt. Det kan ni ju inte.

Men starkast av allt är tankar och känslor. Starkast är den muskel som kallas för hjärtat. När den arbetar på rätt sätt så kan den åstadkomma underverk.

Jag har stått och lyssnat på er, och jag kan hålla i högsta grad med om att det finns folk inne i jorden. Det folket erkänner oss naturandar.

Jag har inte talat med er om det förut därför att det är så vanligt att folk reagerar negativt på allt som de inte har framför näsan, och därför har jag inte ens till er velat tala om detta. Men däremot så har vi nog konspirerat lite här.

Vi har konspirerat så att den här boken kom till er kännedom och när ni har läst den så får ni nog en annan inställning till vad som finns i jorden och till alla de klagomål som kommer till Moder Jord och till mig förståss. (Boken vi talade om heter ”Message from the HOLLOW EARTH” av Dianne Robbins, ISBN 1-4120-0529-9, Web site: HYPERLINK http://www.trafford.com www.trafford.com )

Mariana har ju skrivit mycket om det i den här nyutkomna boken och vi får se hur den tas emot, förmodligen som någonting flummigt. Därför att människor vill inte ta till sig det viktigaste av allt; kärleken till livet inuti och utanför.

Det är med det som jag har jobbat med er hela tiden. Ni kanske tycker att jag har tjatat ibland, men det måste jag göra. Om jag inte tjatar så går det inte in, då glömmer ni det till nästa gång och då får jag tjata igen. Så har det varit.

Men ni ska veta, att jag har er väldigt kär allesammans och att jag har en väldigt stark tro till er. Även om ni inte kan rädda världen så kanske ni kan rädda en liten bit av den. En liten gnutta av den. Boken är en sådan gnutta. Ett bra litet land med blommor och även grönsaker är också en liten gnutta och kan man inte åstadkomma det så kan man ju tala om vad man tycker och tänker utan att vara rädd.

För där har ni en rädsla, rädd för vad andra människor tycker. Det är dagens meningsfulla uttalande av mig. Ni är alldeles för rädda för vad människor tycker och tänker.

Ni träffar människor och ni pratar om det som ni vet går att prata med de människorna om. Men om ni skulle börja prata om oss, om naturen och kanske om människor i jordens inre, ja då kommer ni ögonblickligen på den flummiga sidan.

Varför är ni rädda för det? Det gör väl ingenting om folk anser att ni är flummiga när det faktiskt är de som är det. Tänk så! Folk kanske tar avstånd från er och det tycker ni inte om. Men man kan ju uttrycka sig på olika sätt, försiktigt, diplomatiskt och alltid vara vänlig och kärleksfull.

Man kan ju också ta saker och ting i vardagen som pekar på det som ni vill ha ut och fram. Man kan till exempel tala om det som sker helt fysiskt på jorden nu och som sker fysiskt i ert land, om ni måste begränsa det. Vad som händer i ert land när människor inte förstår att handskas med naturen.

Det står ju dagligen om dessa saker i tidningen. Det skulle ni egentligen ta till er för att ha som argument. Det är en bra sak, gör det. Ta till er sådant som händer som har med jorden och grönskan och födan och allt detta att göra. Så får ni kanske en hel påse full med argument som ni kan plocka upp och slänga i ansiktet på de som inte tror på er.

Det är så ni måste börja arbeta nu och om jag hör att ni gör det så blir jag så glad, ja då blir jag så glad. Då tycker jag att ni är mina härliga barn, för det är ni.

Jag vill spela för er, jag vill sända er toner som jag hoppas att ni kan ta emot. Toner som kommer i ert huvud därför att vi, naturandar, vi har sången och musiken inom oss. Det kanske jag inte har talat så mycket om, sång och musik. Det är väldigt viktigt att utveckla, men det kan vi återkomma till en annan gång.

Nu ser jag att störningar uppstår (Kris och Lisa blir allt mer intresserade och svansarna går vid Marianas fötter) så jag tackar för i dag.

Tack, tack.